02 november 2014

Vem har sagt att det ska vara enkelt?


Det kanske är därför vi keramiker stretar på, för att det är så svårt. Glasyren ska smälta ut, men inte rinna. De svarta krakeleringarna ska vara jämt fördelade på ytan. De genomskinliga krakeleringarna ska tillföra ett alldeles eget djup. Märken från glasyrtången ska inte störa ytan. Och sist men inte minst, krukan ska inte spricka (vilket är ovanligt vanligt under rakubränning). Allt handlar om tajming och erfarenhet och nog är det många rakuföremål som gått i soporna. Men när det blir bra, blir jag så glad! Vi måste nog vara en egen sort vi som håller på med det här;)

1 kommentar:

Fröpåsen sa...

Jätteläcker raku! Häftigt med gult också som är lite ovanligt om jag förstår det rätt.
Ja det är nog en speciell sort som aldrig ger upp och som är sådär lagom självkritiska för att alltid fortsätta utveckla saker.
Ha det gott.
Maria