03 mars 2010

Te



Det är alltid roligt att öppna ugnen och se hur det blev. Tekannor är lite speciella, de är alla som en egen individ. De kräver sin omsorg under drejning och montering och proportionerna måste stämma.

Sedan när de är färdiga och rymmer det varma teet blir det mysigt och hemtrevligt.

6 kommentarer:

Anna smyger in.. sa...

Vilka former..vilken känsla..mmmm som gjorda för ett exklusivt teparty..mmmmm så välgjorda att hälften kunde vara nog..du är verkligen så bra...typ bäst..det känner jag nu helt tydligt Cissi..

Karin sa...

Riktigt snygga!! Den sista turkosfärgade blir nog min favorit. / Karin

C. Tvillingmamma sa...

Sant hantverk,turkosa klart min fovvo...självfallet!

Karins fotoblogg sa...

Åh, så snyggt!

Kram

oumberligating sa...

Ja är helt övetygad om att varje "tekanna" du skapar har en "själ"!
Det gäller säkerligen de flesta tekannor som man druckit och njutit av dess innehåll ur under många år, har de inte själ så får de det!
Tittar som vanligt in på din fina och kreativa blogg för en stunds avkoppling!
Fredag idag passar självklart på att önska dig en trevlig helg!
Var rädd om dig och de dina!
Kram ifrån Peter!

Lisa sa...

Hej Cecilia!

Jag blev helt kär i din turkosa avlånga tekanna. Vad tar du för en sån? :)

Mvh Lisa